Famous last words

Mjahaja, mina vänner. It's fuckin' over. Mitt kära experiment, mitt år utan shopping. Och faan, vad bra det har gått! I början var det lite tjorvigt, jag erkänner. Men inte klädshoppandet. Nehejdå, det var tidningarna som var jobbigast att avstå ifrån. Men det gav sig. Så om jag ska ge mig på att sammanfatta..? Nääej, jag blir inte lyckligare av att shoppa. Faktiskt inte olyckligare heller. Om jag ser tillbaka på det här året så har det hänt så mycket! Separation, flytt, flytt igen och igen, nya vänskaper har formats, gamla har dött. Jag har lärt mig leva på ett nytt sätt. Jag har lärt mig uppskatta mjukheten i en hästmule, smaken av ett äpple direkt från trädet och grannars ändlösa omtanke. Jag har känt mig älskad. Stort, jag vet! Men är jag botad? Är jag frisk nu? Nähhää då. När Elloskatalogen kom var jag som en städad hyena, vek hundöron på allt och räknade sen ihop totalen. 5885 spänn. Och det var bara kläder och skor till mig. Inget till min son, ingen inredning. Så nog fan är jag sjuk fortfarande. Men jag har inte beställt nåt. Alls. Jag kan leva utan onödig shopping. Jag är inte rädd. Men, faan, de där rutiga bootsen hos Ellos ligger risigt till! Så nu säger jag hejdå, farewell och sånt.Tack för allt. Kanske kör jag en ny blogg när allt har lugnat sig. Namnet är klart iallafall; "Hata vanilj".